"FÖRENINGEN VETENSKAP OCH FOLKBILDNING"
- en kritisk granskning

Staudenmaiers återkommande och särgegna form av osanningsenlighet som självutnämnd "historisk forskare"

Under hösten 2003 har en "Föreningen för Vetenskap och Folkbildning" utgett en liten antologi med artiklar med anknytning till antroposofin. Artiklarna är i huvudsak hämtade från föreningens tidskrift, där de flesta av dem tidigare publicerats.

Det sista huvudbidraget har skrivits av en Peter Staudenmaier och är en av två artiklar "Föreningen Vetenskap och Folkbildning" publicerat av honom 2001 i sin tidskrift. Artikeln publicerades första gången 2000, dels på internet, dels av den norska tidskriften Humanist.

För en närmare beskrivning av Staudenmaier, se huvudsidan för denna avdelning om "Föreningen Vetenskap och Folkbildning".

Hans bidrag inleds med en ren och skär historieförfalskning som bl a säger sig beskriva det första föredraget i en föredragsserie av Rudolf Steiner i Oslo 1910, men också föredragsserien i sin helhet.

Staudenmaier skriver:

I juni 1910 inledde antroposofins grundare Rudolf Steiner en föredragsturné i Norge med en föreläsning för ett stort och lyhört auditorium i Kristiania. Titeln var "De olika europeiska folksjälarnas mission i relation till den nordisk-germanska mytologin". I föredraget och under hela sin Norgeturné presenterade Steiner sin teori om folksjälar ("Volksseelen") och ägnade "den nordiska andens mysterier" särskild uppmärksamhet.

Nord- och Centraleuropas "Volksseelen", förklarade han, är delar av den "germansk-nordiska underrasen" - världens mest andligt utvecklade etniska grupp, som i sin tur utgör förtruppen i den högst utvecklade av historiens fem "rotraser". Denna överlägsna femte rotras är naturligtvis "den ariska rasen".

För en jämförelse av Staudenmaiers beskrivning med det första föredraget i den föredragsserie, som han säger sig beskriva, se här. För en undersökning och demonstration av på vilket sätt också föredragsserien i sin helhet motsäger vad Staudenmaier skriver i andra delen av sin inledning, se här.

Först långt efter att kritik har påpekat att hans inledning med avseende på sin andra del helt saknar grund i den publicerade versionen av det första föredraget i den föredragsserie han säger sig beskriva, har Staudenmaier sommaren 2003 gjort en något reviderad version av artikeln mer tillgänglig på engelska.

I den nya versionen av artikeln har han ersatt sin ursprungliga inledning med en ny. Inledningen i hans nya "reviderade" version av artikeln är, i svensk översättning (för det engelska orginalet, se längst ner på sidan): 

I juni 1910 inledde antroposofins grundare Rudolf Steiner en norsk föreläsningsturné med en föreläsning för ett stort och lyhört auditorium i Oslo. Föreläsningsseriens titel var "Folksjälars mission i relation till den nordisk-germanska mytologin". I föreläsningarna i Oslo presenterade Steiner sin teori om folksjälar ("Volksseelen" på tyska, Steiners modersmål) och ägnade särskild uppmärksamhet åt den "nordiska andens" mysterier.

Nord- och Centraleuropas "folksjälar", förklarade Steiner, tillhörde de "gemansk-nordiska" folken, världens andligen mest avancerade etniska grupp, som i sin tur utgjorde förtruppen i den högst utvecklade av fem historiska "rotraser". Denna överlägsna femte rotras, sa Steiner till sina åhörare i Oslo, var naturligtvis den "ariska" rasen.

Diskussioner med Staudenmaier har visat att han, när han skrev den ursprungliga inledningen till sin artikel, inte hade läst vare sig den föredragsserie i sin helhet, eller det första föredraget i serien, som han säger sig beskriva, vare sig i original eller i engelsk översättning. Vad han skriver i den artikel som på engelska och svenska finns publicerad på flera ställen på internet, baserar sig enbart på läsning av de sekundära källor han hade läst före skrivningen av artikeln, kombinerat med Staudenmaiers fria fantasi.

Inledningen skrevs för att anknyta artikeln till Norge vid dess publicering år 2000 i den norska sekulärhumanistiska tidskriften "Humanist", på vars uppdrag artikeln skrevs.

Att välja att försöka framställa antroposofin som antisemitisk vid publiceringen av artikeln i Norge var ett särskilt dåligt val. En genomgång av förhållandena i Norge under nazitiden av den norske HD advokaten Cato Schiøtz visar bl a att de ledande antroposoferna där, till skillnad från många andra offentliga personligheter, tillhörde de mest uttalade kritikerna av den antisemitism och det rastänkande som odlades av nazismen.
 

STAUDENMAIER OCH SANNINGEN

Till de obelagda påståendena i Staudenmaiers första version av sin inledning hör bl a dels att han beskriver den föredragsserie Steiner höll i Oslo som en föredragsturné i Norge. Dels är inledningens andra del en av Staudenmaier påhittad ren - men provocerande och därmed klart säljande - rövarhistoria med avseende både på innehållet i det första föredraget i föredragsserien, liksom föredragsserien i sin helhet, som han nämner i första delen av inledningen.

Trots sin återkommande beskrivning av sig själv som "historisk forskare" hade Staudenmaier, när han skrev sin första version av sin artikel, inte förstått att han enkelt på 10 minuter (de senaste åren och också sannolikt år 2000) hade kunnat beställa föredragsserien på Amazon.de för ca 10 Euro om det hade intresserat honom före skrivandet av artikeln, om han varit den historiska forskare han gärna beskriver sig som.

Först under en resa till Tyskland möjligen sommaren 2001 skaffar han föredragsserien i originalversion, enligt hans egen uppgift i vad han betecknar som den ursprungliga publicerade versionen, vilket möjligen avser den först utgivna versionen från 1911.

Han skriver också att han nu skaffat vad han beskriver som den idag tillgängliga officiella versionen. Versionen, med smärre korrigeringar av Steiner själv av den första utgåvan, publicerades första gången 1922, då utan de föredragsrubriker som lades till i en senare utgåva.

I diskussioner 2003 har Staudenmaier hävdat att han nu läst och jämfört de olika versionerna med varandra.

Han vet då, både att hela den publicerade föredragsserien hållits i Oslo, inte som en föredragsturné runt Norge, och att Steiner vare sig i första föredraget eller i föredragsserien i sin helhet säger ett ord av vad Staudenmaier hävdat i andra delen av sin inledning. Han vet också att Steiner inte - som Staudenmaier hävdar i den första versionen av sin artikeln - i vare sig första föredraget eller i övrigt i föredragsserien - nämner vare sig "den 'germansk-nordiska underrasen'", "rotraser", eller "den ariska rasen" som "den högst utvecklade av historiens fem 'rotraser'".

Istället utgör det första föredraget bl a en beskrivning av något av den grundläggande naturen hos änglar, ärkeänglar och högre andliga väsen, beskrivna av den judisk-kristna traditionen, som Steiner förstod dem utifrån den idealistiska filosofi- och vetenskapstraditionen med rötter hos Aristoteles och vidareutvecklad av Thomas av Aquino under medeltiden.

I föredragsserien utvecklar Steiner hur man kan förstå delar av samverkan mellan människor och grupper av människor genom historien utifrån deras förhållande till dessa andliga väsen som beskrivs av den judisk-kristna traditionen.

Föredragsserien kulminerar i det elfte föredraget med en beskrivning av hur gestalten Vidar i den nordiska mytologin pekar hän på Kristus, och hur människor från andra hälften av 1900-talet, enligt Steiner, skulle komma att i tilltagande utsträckning ha en likartad upplevelse av Kristus (vid Damaskus), som den som beskrivs av Paulus.

Paulus upplevelse ligger senare till grund för hans beskrivning av hur man inte kan skilja mellan jude eller grek, träl eller fri, eller man eller kvinna, eftersom vi alla är ett i och jämlikar inför Kristus.

Mot den bakgrunden kan man på nytt läsa den bild Staudenmaiers målar av både första föredraget i serien och föredrageserien i sin helhet med orden i den version av artikeln som "Föreningen Vetenskap och Folkbildning" publicerat först i nr 2 2001 av sin tidskrift och nu pånytt under senhösten 2003: 

"Nord- och Centraleuropas "Volksseelen", förklarade han, är delar av den "germansk-nordiska underrasen" - världens mest andligt utvecklade etniska grupp, som i sin tur utgör förtruppen i den högst utvecklade av historiens fem "rotraser". Denna överlägsna femte rotras är naturligtvis "den ariska rasen"."


STAUDENMAIER OCH VERKLIGHETEN
Hur beskriver Staudenmaier föredragsserien efter att han faktiskt möjligen har läst den, om man nu får tolka hans beskrivning av att han har jämfört de olika versioner av serien som han skaffat, på det sättet?

Med sin nya beskrivning:

"I juni 1910 inledde antroposofins grundare Rudolf Steiner en föreläsningsturné i Norge med en föreläsning för ett stort och lyhört auditorium i Oslo"
och
"Föreläsningsseriens titel var 'Folksjälars mission i relation till den nordisk-germanska mytologin'."
fortsätter Staudenmaier också i sin "reviderade" version av artikeln, utan att ange någon grund för det, att framställa föreläsningsserien av Steiner, som enligt den publicerade versionen i sin helhet hölls i Oslo, som en föredragsturné runt Norge.

Kanske är det av sentimentala skäl i förhållande till sitt allra första påhittade obelagda påstående om Steiner. Ett sannolikare skäl verkar vara att han inte vid revideringen vill göra det alltför tydligt i vilken omfattning hans första version av inledningen är en ren påhittad rövarhistoria av honom själv om föredragsserien.

För det senare skälet talar att han i den nya "reviderade" versionen av inledningen sen - efter att ha tagit bort den ursprungliga referensen till första föredraget - upprepar också andra delen av sin första inledning, med bara en liten förändring, trots att han nu - om han faktiskt möjligen ha läst hela föredragsserien - vet att Steiner inte heller i återstoden av föredragsserien nämner vare sig "rotraser" eller " 'den ariska rasen' som 'den högst utvecklade av historiens fem "rotraser' ".

När Staudenmaier vid diskussion av den första versionen av sin artikel, efter att det blivit klart för de flesta att hela föredragsserien hållits i Oslo och inte som en föredragsturne runt Norge, har fått frågan varför han beskriver föredragsseriee i Oslo som en föredragsturné i Norge, har han svarat att hans beskrivning är helt riktig, eftersom Oslo ligger i Norge, och det därför är helt riktigt att beskriva en föredragsserie i Oslo som en föredragsturné i Norge.

Den lilla förändringen han gör i andra delen av den nya versionen av sin inledning är att ersätta "den 'germansk-nordiska underrasen' " i första versionen från 2000, som han tidigt upptäckt inte finns nämnd vare sig i första föredraget eller i föredragsserien i sin helhet, med "de 'germansk-nordiska folken' ".

Men han forsätter - trots att han vet att det inte är sant - att behålla resten av vad han skrivit 2000 att Steiner i föredragsserien skulle tala om "historiens fem 'rotraser' "och att hävda att Steiner i föredragsserien skulle säga att "den ariska rasen" är den "överlägsna femte rotras[en]". Vid en diskussion i en diskussionsgrupp på internet (i mars 2004!) argumenterar han för sin beskrivning genom att hänvisa till vad han vet är en felöversättning i den senaste översättningen från 1972 till engelska av föredragsserien.

Att diskutera med Staudenmaier - om man nu ger sig på det och påpekar på vilket sätt det han skriver inte stämmer överens med verkligheten - är en upplevelse som återkommande går utanpå det mesta man normalt upplever i diskussioner med människor.

Att möta ovan beskrivna sätt hos Staudenmaier att med ord skrynkla till, manipulera och leka med människors tänkande och förståelse av den faktiska innebörden och sanningshalten i ens skenbart enkla påståenden av honom i förhållande till verkligheten är en upprepat halvsurrealistisk upplevelse.

Både redan i inledningen till orginalversionen av sin första soloartikel om antroposofin med titeln "Antroposofi och ekofascism", och i den av honom "reviderade" versionen av inledningen, visar Staudenmaier sig därmed vara säreget och återkommande osanningsenlig i vad han skriver, i en omfattning som totalt berövar honom all trovärdighet som självutnämnd "historisk forskare" ens i elementär betydelse som beskrivare av verkligheten i form av de källor han säger sig beskriva.

Det talar emot trovärdigheten, inte bara i hela återstoden av den artikel han skrivit som "Antroposofi och ekofascism" i den antologi som hösten 2003 utgetts av "Föreningen Vetenskap och Folkbildning" som hävdad sanningsdokumentation.

Det talar också emot trovärdigheten och pålitligheten i vad Staudenmaier skrivit som uppföljningsartiklar - delvis i samarbete med en Peter Zegers - som svar på kritik av hans första artikel, annat än som provokativt "säljande" och demagogiska ordlekar, med en trovärdighet som man först kan bedöma vid en egen närmare läsning av alla de källor han säger sig hänvisa till.

Det sätter också ifråga trovärdigheten och riktigheten i vad han i olika sammanhang framställer som citat från olika Steinerverk eller -föredragsserier, som han sen kommenterar, tills man själv kontrollerat dem mot de orginalkällor han säger att de härstammar ifrån och hur det sammanhang ser ut, från vilka de är hämtade.

Tillsammans talar ovanstående, liksom ett antal andra jämförelser av vad Staudenmaier skrivit i olika sammanhang med de källor han säger sig beskriva och de faktiska förhållanden han säger sig beskriva, för att ett av de säkraste antagandena man kan göra vid en läsning av Staudenmaiers olika artiklar om antroposofin - fram till en egen kontroll av vad han skriver mot varje enskild källa han säger sig beskriva - är att vad han skriver antingen är något han inte kan belägga på ett trovärdigt sätt, att det är osant eller en större eller mindre förvrängning av de källor eller de förhållanden han säger sig beskriva.

När "Föreningen Vetenskap och Folkbildning" (liksom också det tidigare "Human-Etiska Förbundet", nu "Förbundet Humanisterna") satt sin tilltro till Staudenmaier som sanningsvittne om antroposofin, och återkommande publicerar hans första artikel på området, så talar bl a ovanstående analys av vad Staudenmaier lagt som introducerande grundsten till sina fortsatta skriverier om antroposofin för att båda föreningarna har skjutit sig själva både i ena och andra foten.

Sune Nordwall
 

(Staudenmaiers nya inledning till sin artikel:
"In June, 1910, Rudolf Steiner, the founder of anthroposophy, began a speaking tour of Norway with a lecture to a large and attentive audience in Oslo. The lecture series was titled “The Mission of National Souls in Relation to Nordic-Germanic Mythology.” In the Oslo lectures Steiner presented his theory of “national souls” (Volksseelen in German, Steiner’s native tongue) and paid particular attention to the mysterious wonders of the “Nordic spirit.”

The “national souls” of Northern and Central Europe belonged, Steiner explained, to the “germanic-nordic” peoples, the world’s most spiritually advanced ethnic group, which was in turn the vanguard of the highest of five historical “root races.” This superior fifth root race, Steiner told his Oslo audience, was naturally the “Aryan” race". Åter.)

Åter till
- huvudsidan på den här sajten om Staudenmaier
- huvudsidan på den här sajten om
  "Föreningen Vetenskap och Folkbildning".